Jag läste den långa kartläggningen av Andrew Tates systematiserade övergrepp i New Yorker, och det var på många sätt ännu värre än jag redan visste. www.etc.se/kronika/andr...
Nu tänker jag testa en teori på er apropå detta:
Är inte allt det här hä-häandet och häpp-häppandet i grund och botten en kapitulation inför de auktoritära stämningarna i politiken, i stil med sensmoralen i musikalen Cabaret?
Häng med nu!
Thihi så är partiledarens singelliv!
Flash: Så ligger en moderat!
Hör-och-häpna: Partitoppens favoritdrinkar
Får jag se ett enda lekprogram med en partiledare till kommer jag tvingas karva ut både ögon och trumhinnor
Bortom scen, utanför källarlokalen spärras människor in, mister sina medborgarskap och börjar leva under parallell lagstiftning.
Men det rör ju inte dig, som kan vända blicken mot scen, till närmaste politiker och journalistshowen som fortsätter med allt mer hä-hä och häpp-häpp.
Han lät tatuera in ”Tate Owned” på sina offer.
Musikalklassikern Cabaret är alltså egentligen inte ett verk om motstånd mot nazismen utan tvärtom. Nazismen TAR över, och cabaren står kvar. Det är bara publiken som bytts ut, men på scen går showen vidare. Hä-hä och häpp-häpp.
>
Röstade S för angiverilagen?
Myra Åhbeck Öhrman
och att invandrade mest förekommer på SVT främst som roliga figurer numera, det gör mig så jäkla deppig, man måste vara så harmlös idag om man är progressiv att man får vara komiker eller influenser, där är ploj så förrädiskt
They're not "admitting" anything.
Pushing the idea that their tech has the ability to take over the world is just marketing.
Everybody please stop falling for this tactic.
