Nu tänker jag testa en teori på er apropå detta:
Är inte allt det här hä-häandet och häpp-häppandet i grund och botten en kapitulation inför de auktoritära stämningarna i politiken, i stil med sensmoralen i musikalen Cabaret?
Häng med nu!
Får jag se ett enda lekprogram med en partiledare till kommer jag tvingas karva ut både ögon och trumhinnor