Men inget tyder på att han är förljuget medveten. Han är heller inte aggressiv. Artikeln är lugn, saklig, logiskt klar. Det tycks inte vara hans vilja att straffa andra för egna synder.
Och då han inte är begåvad och heller inte förljugen kommer han med säkerhet att gå långt och bli till omätlig skada för vårt rättsväsende.
I den pågående kampanjen mot ungdomsbrottslighet har juristen skrivit en artikel. Han har krävt ordentliga krafttag. Han har talat om de avskräckande straffens allmänpreventiva verkan. Han har föreslagit hard sharp shock för unga förbrytare.
Om han då någonsin reflekterar över sig själv i relation till sina åsikter måste han se sig som undantagsföreteelse. Men antagligen ser han inget samband mellan sina allmänna teorier och sina personliga upplevelser. Därför är han heller ingen vetenskapsman, blott jurist.
Ingen av medlemmarna i gänget hade blivit misstänkt. Ingen hade åkt fast. Nu ser jag att de nästan alla är stadgade medborgare. En är chefsingenjör, en läkare, två är lärare, en ligger fortfarande vid universitetet, två är affärsmän och en är jurist.
Vore han förljugen skulle han dock ibland kunna tänka med hjärtat. Uppleva den förljugnes ångest och tänka: There but for the grace of God go I.
Och den borgerliga lagen – som Anatole France påpekade – är helt rättfärdig då den förbjuder såväl den rike som den fattige att sova under broarna och tigga bröd.
När jag under kriget gick i Bromma Läroverk var jag en tid i kontakt med ett gäng pojkar från goda familjer som bodde åt Nockeby till. Vi gjorde inbrott, slaktade cyklar, en hade förfalskat en postsparbanksbok. Den kriminella aktiviteten omfattade endast ett år.
Denne man kan säkert inte helt ha lyckats undantränga minnet av sina egna ungdomsförbrytelser. Men han är heller inte direkt lögnaktig. Det han skriver är troligtvis hans ärliga uppfattning.
