Jag skriver på GP kultur idag om varför forskare tvekar inför att delta i samhällsdebatten. Och om hur arbetstid mättad av mer prioriterade uppgifter förstärker problemet, då de som trots allt tar sig tid misstänkliggörs. Och om fördelarna med akademiska oenigheter inför öppen ridå.
Maktkritik kräver ett fuck-off-kapital, skriver David Brax.
